Nå var var jag?

Jo men hej

Har vart lite efter med bloggandet efter en veckas fjäll tur samt "LIA" på berget.
Nu så fortsätter vi.

Som tur var blev vi lediga på måndag och tis. skönt!! För det behövdes vekligen. Måndagen har jag faktiskt inget minne av vad jag gjorde, var ledig så jag sov nog...hmmm. Aja Tisdagen åkte iaf jag med några klasskompisar för att kolla in storstaden Östersund. Var en mycket fin stad faktiskt och hade alla stora affärer man behöver. Blev mycket kolla runt köpa lite nödvändigheter. Plus att jag var så jävla trött på mitt hår så in till en frisör å klippa av det!
Ååå så bra det blev sen. Kort e det, går nästan inte att sätta upp. Men mycket fiiint!! Sååå glad!!


Jag i ny frilla. Sköööönt!!!


Kanske inte världens bästa bild men så att ni får ett humm.....:D

Köpte även en matta på rusta för 10 kr!! rosa trasmatta!!! jätte fin.
Käkade god lunch och vi kom hem vid 8 på kvällen. E ju ändå 10 mil till Östersund. Men var en perfekt och avslappnande dag. Åkte dit med Jessica, Matilda, Jonas och Markus. Skönt å vara med tjejerna lite så att man kommer in hos dom åxå.

Sen Onsdagen då. Då hade vi Orientering i Duved. Läraren kunde inte vara med oss hela dagen så det blev en samling på skolan och sen ut till duved för övning på kompassriktningar.
Utan lärare så beger vi oss ut. Alla var i olika grupper å så skulle vi sätta ut banor och de andra skulle gå banan. Vi börjar med att sätta ut kontrollerna två och två. Jag och Jonas går och sätter ut två stycken.
Jag tycker jag är bra på orientering men kompassen krånglar till det som fan. Efter några missar (Jag ska leda jonas å han kolla på typ...för han tror han e så jävla bra....suck. Fast skönt med ett "bollplank")
Vi får till slut iaf ut våra kontroller och vi går tillbaka till start. Där ska vi senare gå en och en. Känns inte bra i magen det här. Jag tar med mig Ipodden. Har ännu inte vant mig vid den extrema tystnade när man e ensam.
Tycker det är svårt men försöker iaf. Går en bit å tänker det här var ju lätt, börjar jogga på stigen. Kollar kartan. Jo här ska jag av. Viker av In i skogen....hittar inte kontrollfan. Går lite längre ner på berget. Duved och hela Åre kommun ligger typ som på ett berg så man går alltid uppåt eller nedåt. iaf jag inser efter en stund att jag har kommit för långt upp så jag går neråt, tänker att jag hela tiden måste hålla koll på var stigen är. Går å sjunger Magnus uggla låtar.
Hittar fortfarande inte kontrollfan. Så jag skiter i den och börjar gå tillbaka till stigen.
Men var fan e den, shit jag har fan gått vilse. Känner hur jag andas lite tyngre och snabbare. ooooo nej ooo nej. Vill inte inse att jag är vilse.... går vidare där jag tror stigen är åt. Kompassen visar helt fel tycker jag.
Efter ca 40 min vilse blir jag rädd...börjar gå neråt ist. Vägen är ju neråt.
Eftersom ödet har humor så spelas Destinys child - im a survivor på ipodden. Lite kul faktiskt.

Kommer iaf efter ett tag fram till en öde skogsväg nära ett kalhygge. Yes jag klarade det. Kanske inte så mycket att stressa upp sig för. Men när allt e nytt och gråten ständingt sitter i halsen så brast det!!!! Några klasskompisar kommer gående längs vägen. Therese och Rikard. Pinsamt, jag skäms....Men Rikard tog hand om mig och tröstar. Terese går vidare och Rikard följer mig tillbaka, ständigt envisar om att vi ska försöka hitta den tillsammans.

Alla i den här klassen är så hjälpsamma. Såå skönt att bli omhändertagen men samtidigt jag känner mig så hjälplös. Kan ju ingenting typ om det här....om allt, om livet här uppe. Lär mig nya saker hela tiden och varje dag. Är helt slut på kvällarna och sover mycket...
Skulle också vilja lära de andra något. Jag vet att jag kan en del om ekologi och djur och så men just nu så spelar det lixom ingen roll. Och det stör mig som fan, jag vill inte behandlas som en liten tjej längre!!!!!

Jag och Rikard går iaf tillbaka till starten där jonas och Anna H sitter. Jonas stöter som fan på Anna såklart. Han e nog "glad" att både han och just jon är "sjuka" så att de inte kan gå å orientera.
Jag brister igen och börjar storböla. Pinsamt, men jag var sååå rädd. Tur att jag inte föll för min första tanke å ringa Jens. Han hade ju fått spelet...
När jag väl lungnat mig så går jag faktiskt vidare med rikard och vi börjar leta efter några kontroller. Vi hittade den jag skulle leta efter...men jag hade fått fel kontrollpungter så såklart hittade jag den inte. *morr*
Vi går vidare en stund...letar lite till. Rikard mår vekligen inte bra, märkte inte alls det när vi gick. Han hade ju fan feber, han skulle inte gått ut alls. Blir lite rörd och vi väljer att gå tillbaka. Jag ville inte heller vara ute något mer så vi går tillbaka.
Käkar lite lunch och jag går på lite slakline. Börjar bli bra på det nu....väntar på att få åka hem. Fy fan vilken dag!!!
Kommer hem och grinar lite till och ringer jens. Han tröstar mig bra och allt känns bättre. 
Kollar på vem kan slå Filip och fredrik sen sova. Vi ska ju orientera imorrn åxå.....

  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0